S/Y Belinda Bongs seglatser: En dimmig seglats över stilla hav

Morgonen var mycket stilla efter en mycket regnig natt. Båten var fuktig för att luckorna till sittbrunnen varit öppna hela natten. Vi trodde det skulle bli svalare så. Planerna för dagen var att segla till Roedvig. En hamn som ligger vid sk. klint. Vackra kalkklippor precis vid Dover i England. Danmarks mest kända klint är Möns klint.

Vacker lugn hamn Bröndby

Dessa kommer vi ev. att segla förbi vid nästa etapp. Vi segla nu med öppet hav i sidan, så vågorna är annorlunda nu än vi är vana vid. Här är det nästan fritt vatten ända från Litauen och Polen. Bara Bornholm är i vägen. Dagens segling var väl inte segling direkt, för det var total bleke på havet. Inte ens en vimpel orkade resa sig i stiltjen. Det fick bli motorgång de 25 distansminuterna dit.

Hamnlek i Bröndby

Väl utanför hamnen såg man knappt 200 m. Dimman var total. Nu är det inga problem i sig för oss, för vi kan ju använda både radarn och plottern. Men att hålla en rak kurs i dimma är inte lätt. Man har inget att focusera blicken vid, när man styr. Att köra med endast kompassen i GPS:n går inte. Det kommer att bli en väldigt krokig färd. Då kom vi på att vi hade autopiloten, som vi inte använt alls i år. Då är det bara att ställa in gradtalet man vill styra, så fixar den resten. Under tiden kollar man radarn, så inget kommer i vägen.

Navigationshjälpmedel. Radar och dator med sjökort

Massor av ekon dök upp på skärmen. Fiskestolpar, bojar, sjömärken och givetvis andra båtar. Hoppas dom såg oss. Även kustbevakningen låg och smög, alldeles stilla i Kögebuken. Tror dom spanade efter smugglare eller nå´t.


Sjökortsbild. Närmar oss nästa waypoint

Dimman och stiltjen var total

Vi körde tätt intill dem, för att kolla vad dom gjorde, men dom visade inte att dom sett oss. Det är ganska spännande att gå med båt över ett alldeles spegelblankt hav utan att se ett jota. Man ser på radarn, men vet aldrig vad det är. Sjömärken och liknande kan man ju referera till i sjökortet, men fiskenät och annat som sticket upp är helt okänt tills man ser det. Det är otroligt bekvämt också, när havet ligger stilla. Man kan gå runt på båten som om den låg i hamn. Man kan gå och pyssla och pilla med saker, bara man har koll runt om i bland. Annars kan man ju ställa in larmet. Allt som kommer inom en given cirkel i radarn larmas med signal. När vi väl kommit över Kögebukten som tog ca 3 timmar att korsa, så dök fiskenäten upp igen. Stora områden med flytgarn, som blockerar effektivt, om man lyckas köra in i dem. Så höll en tysk segelbåt på att göra. Han gick i full fart ca 1 sjömil bakom oss, och stävade rakt in bland näten. I dimman såg han troligen inte var dom låg, eller så trodde han att det var fritt.Vi kunde se dem ganska tydligt på ett par hundra meter, så jag plockade fram vår nya strålkastare, som lyser upp riktigt bra på natten, så jag hoppades att den skulle synas på dagen också. Riktade lampan mot tysken och blinkade SOS signalen på morse. Visste inte annars vad som skulle få honom att reagera. Kanske 100 m innan näten, vred han skarpt ut mot havet, för att komma runt. Troligen skulle han fastnat med båten, och behövt skära loss sig. Inget roligt arbete, och farligt också. Kanske flera timmars arbete. I hamnen lade han sig senare sidan om oss, och tackade så mycket för varningen. Båten hade det passande namnet Last Minute, och påpekade detta för tysken som skrattade hjärtligt.

Roedvig hamn är en fin hamn med många matställen. Precis bredvid vår båt är en Thailändsk restaurang som serverade en mycket fin buffe. Det bästa var att dom hade ett stort lekrum för barn, som ungarna passade på att vara i. Lek först, sen mat om man orkar tycktes dom vilja.

Vid tiläggningen skadade jag mig i benet. Lyckades falla framåt, samtidigt som som foten var låst under något på däck. Kändes jäkligt obehagligt. Gjorde inte ont då, men kände att något brast inne vid knävecket ovanför vaden. Troligen skadat muskelfäste, eller muskelbristning. Nu är det lindat hårt av Heléne, så vi får se hur det känns i morgon. Nu smärtar det ganska mycket, ett par tre timmar efteråt, och har svullnat ordentligt. Vaden är stenhård, och blir väl svart och blå sen.

I natt lovas det ånyo busväder. Man har varnat för vindar upp till 16 m/s, styv kuling. Skönt att ligga tryggt i hamn då, och vi får kolla förtöjningarna innan vi går och lägger oss.

Lite bilder från dagen. Klicka på bilderna så blir dom större.