Svart ben

Benet börjar att få olika färger nu. Just nu är det svart från mitten på låret, ner under fotsulan. Konstigt! Det var i knävecket det brast. Benet fortfarande stenhårt och svullet. Foten är tjock som en elefantfot, och svår att få i skon ibland. Vi får se vart detta hamnar. Hoppas att man kan börja röra sig normalt om någon vecka. Nu har jag kryckor och får absolut inte sätta ner foten. Gjort 2 störtdykningar redan. Man vill fortare fram än man klarar.

Försöker jobba lite,och glo på tv. Inte så uppmuntrande väder, så segla iväg, är inte så intressant. Tur att det skedde nu, och inte när vädret är fint.

Det blir visst aldrig som man vill v2.0

Ja, som jag skrev innan så blir det ibland inte som man tänkt sig. Besöket hos sjukgymnasten gav mig ett annat besked än jag bestämt mig förr. Han vill att jag ska gå 2 v i behandling varje dag. Tydligen en kraftig blödning i muskelfäste och ledband. Går nu på kryckor och fightas med att komma överens om vem som ska bestämma. Måste ligga mycket stilla, och i bland packa in musklerna i is. Funkar bra hittills.och svullnaden se ut att gå ner. Får TNS och laser behandling samtidigt som man packar in muskeln i is.

Det ser ändå rätt bra ut för den fortsatta semestern. Metrologerna spår ny värmebölja och fint väder i början av September. Det är då jag ska vara färdigbehandlad, och ska så smått börja med lättare rörelseträning. Vi får se hur det blir. Just nu är man i vart fall handikappad.

Hemma i Helsingborg, men bara tillfälligt.

Hemkommen till Helsingborg i dag. Men bara tillfälligt. Fick en tid hos Helsingborgs idrottsskadeklinik. Ska var där 11.00 i morgon. Vilken tur jag hade, och att få komma så snabbt var verkligen skönt. Vi får se om det blir remiss till sjukhuset för operation eller ej. Känns mycket bättre på morgnarna när jag vaknat, men framåt dagen stelt som tusan och ont. Vill egentligen komma iväg igen på semestern, och sticker nog norrut i Danmark.

Vi fattade ett drastiskt beslut under kvällen i Roedvig. Vi stack sent på kvällen därifrån, för att segla hela natten till ön Ven. Blev en spännande seglats och motorgångsfärd på 45 distans och 7 tim. Nästan ingen vind efter ovädret under dagen,och 1 knops medström till Köpenhamn, och det så bra ut 12 timmar framåt. Men sedan skulle ett nytt kraftigt oväder dra in från Polen. Vi måste sticka eller stanna i 3 dagar till. för så skulle vädret se ut. Vi bestämde oss på några minuter, att så fick det bli.
 Vi ville gå innan det blev helt mörkt, pga alla näten som låg utspridda som vi skrivit om tidigare. Det blev ändock ganska mörkt för de mörka moln som drog in. Vår taktik för natten var att vi skulle hålla koll på alla fartyg som vi passerade, och fick syn på över ASI sidan på internet. Vi hade en enorm hjälp av detta. Långt innan vi såg fartygens ljus visste vi att dom skulle komma. Då kunde vi se dem på radarn, och sedan såg vi ljusen av fartygen. Faktiskt ganska spännande, när man nattseglar. Lite sysselsättning i en ganska så trist stund. Spänningen steg dock när vi skulle passera Köpenhamn. Där måste man gå i en ganska smal led, som kantas med bojar och fyrar. Fyrljus försvinner i bakgrunden av stadens alla ljus, och då sätts navigations kunskaperna på prov. Inte blev det bättre av att vi märkte att vår ena babordslanterna hade slocknat. Tydligen fixade det sig inte när jag mekade med den innan semestern. Det är någon form av kontaktfel i den röda lanternan. Problemet kan då vara att den ouppmärksamme fartygskaptenen missbedömer vår färd, och en olycka kan ske. Jag tände vår vita mastbelysning som säkerhet för att belysa förseglet. Allt gick över förväntan, och jag tror att båda tyckte det var spännande att kryssa bland alla bojar, fyrar och stora fartyg på bara kanske 25 meter i från oss.

Kryssningfartyg som vi mötte. Skulle till Tallin enl. AIS:en

Färden gick vidare längs den danska kusten innan den vek av mot Ven och Bäckviken. Där lade vi oss vid fiske kajen. Innan vi gick för att koja, så frågade vi de vakna fiskarna om det var ok att ligga där. Inga problem var svaret. Hamnfogden kom på förmiddagen, och även han godkände vår plats. Men strax innan vi skulle lämna Bäckviken kommer en otrevlig gubbe i släptåg med en lika otrevlig kvinna. Dom menade att platsen var förbjuden att ligga vid, för där skulle ambulansbåten ligga. Jag påpekade att vi fått flera besked om att det var ok. Men dom vill inte lyssna. Jag själv sa att vi visst visste var ambulansbåten skulle ligga, för den var märkt med signalröd färg längs hela kajen. Dom påpekade att jag låg 30 cm in på platsen, och just där var det ett gult smalt streck. Ja hur skulle jag veta vilka färger som gäller, och eftersom vi fick ok från flera håll, så låg vi kvar. Tanten blev galen när jag menade att man troligen hade en intern ökonflikt om platsen. För fiskarna stod uppradade på kajen för att lyssna när kvinnan som visade sig var ansvarig sjukvårdspersonal och läkare på ön, raljerade om idioter och och en massa annat som inte går att skriva i en blogg, och sånt folk ville man inte ha på ön. När man sedan sökte stöd hos fiskarna som stod och lyssnade, och som stod på vår sida brast allt för gumman. En fiskare menade att jag var skadad i benet, och den som bestämmer i hamnen var hamnfogden och inte dom. Ja fortsättning kommer tro mig, Tanten var vass i truten och hade ett jäkla humör, och går nog till botten med sjukbåten innan hon ger sig. Tilläggas ska väl att jag såg vad som komma skulle, så jag mobiliserade mig för fight innan dom började. Men jag ville visa att jag hade rätt, och att jag fått ok från flera håll, dessutom visade tanten och gubben en riktigt sunkig attityd redan från början. Måste säga att sådana här fighter älskar jag verkligen. Lite avreagering på folk som missbrukar sin makt. En fundering man kan ha...är det sjukvården som skapar dessa personer? Eller är det personerna som söker sig till sjukvården, för att dom gillar att styra och ställa med människor, och är vana att bli åtlydda så fort dom öppna näbbet.Troligen är jag inte den enda som fått i gång gumman, kanske en som svarat för sig.
Jag träffar flera av dessa personer dagligen i mitt jobb, och har bara gott att säga om dom. Kanske var hon en produkt av den gamla stammen. Där av finns hon på ön, och fick vara kvar. Inte många som söker jobbet ute på en ö i Öresund.

Men...
Kvällen i går var den bästa på vår semester. Vi gick på Tuna krog och käkade underbar mat, och drack mycket gott vin till.

Hungig familj

Levande fransk musik med dragspel, fiol och sång. Har aldrig varit intresserad av fransk musik tidigare, men detta var faktiskt helt ok.

Fransk sjungande musiker

Barnen var ju med, och massa andra barn var också där. Barnen lekte i mellan åt på baksidan, och skötte sig i stort själva. Milou är väldigt mån om pappa och hans onda ben i bland, ibland glömmer hon bort och kastar sig i hans knä. Så även denna kväll, men det gick bra.

Hemåt åkte vi Vens lokala taxi. En gammal man på 79 år kör runt med en gammal Toyota buss. Han kör aldrig över 30 km/t så man får se mycket. Mycket vänlig man som körde hem till sig, och visade upp sina katter för barnen och oss på gården. Vi var varmt välkomna när vi kommer till Ven nästa gång. Kanske han var ensam, för han sa till oss att aldrig bosätta sig på en ö. Man blir knäpp i huvudet! (Kanske sjukvårdsgumman ovan bott för länge på ön? Bara en tanke som slog.) Han själv åker minst en dag i veckan till fastlandet för att äta och titta i affärer. Han menade att man träffade alldeles för lite folk för att det skulle vara bra. Kanske han har rätt. Men på somrarna är det ju fullt på Ven med turister? Ja men man umgås inte med dem, menade han. Kvällen blev avslappnad och skön, och man somnade skönt i gungande båt.
Återkommer med rapport från sjukgymnasten i morgon.

Blåsigt värre och muskelbristning

Ligger kvar efter en mycket blåsig natt. Ett oväder drog in i natt över hamnen. Vindar upp till  18 m/s uppmättes av vårt vindinstrument. Inte mycket sömn i en våldsamt ryckande och gungande båt. Gick upp i natt innan  det blev som värst, för att lägga extra förtöjning, som säkerhet. Kravlade mig fram på däcket, inte så mycket pga. vinden, utan en muskel som jag skadade när vi lade till i går. Troligen har ett muskelfäste i knävecket skadats, eller en rejäl bristning i övre delen i vaden skett. Allt hände när vi skulle lägga till. Jag gick akteröver för att lägga om förtöjningarna om stolparna som fanns. Fastnade med foten samtidigt som jag föll framåt. Inget farligt alls, om det inte varit för att foten satt fastkilad mellan mantåg och förtöjningspollare. Det gjorde inte alls ont, men kändes riktigt obehagligt. Kände direkt att något slets sönder i trakten kring knävecket. Kändes som man drog i sönder deg. Först segt sen gick det av, och motståndet släppte. Det brände till till lite grand. Men inget allvarligt. När vi senare skulle gå upp till restaurangen för att äta, började smärtan komma. Kunde inte gå på benet, och det dunkade i vaden. Heléne som är van vid skador i muskler och ligament sedan sin tid som gymnast, visste vad som måste göras. Linda hårt med elastisk binda, kyla ner och högt läge i par dagar. Allt för att inte blödningen ska bli värre. På kvällen gick inte benet att stödja på i sträckt läge. Så nattens övning med förtöjningen var lite jobbig. Under natten som båten gungade fick man kila fast sig så gått det gick. Bara för att man inte skulle stöja sig med benet. Nu på eftermiddagen känns det faktiskt bättre.

Vi får se hur det känns framöver, och om vi fortsätter. Vi hade ett snack i morse om hur vi ska göra. Det är trots allt jag som måste ta de viktiga besluten på båten, och vidare färd. Heléne saknar både styrka och kunskap om det behövs, så säkerhetsmässigt är det inte ett svårt beslut. Tråkigt men nödvändigt. Vårt alternativ är att gå norröver igen, och stanna kanske i hamnar som är närmre hemmet. I sundet på den danska sidan finns hamnar nästan varje sjömil. Då blir det inte så jobbigt om oväder kommer över oss, och dem tycks just nu ligga som pärlband. Typiskt varannan dags väder de senaste dagarna, och framåt.

Kan bli bra ändå faktisk, fast ändrade planer. det finns massor av mysiga danska hamnar i sundet som vi aldrig besökt.

Just nu så är Heléne med barnen i Köge, på ett vattenpalats som ska vara fint. Trevligt för barnen, och inte instängda i båten under busväder. Dem tog tåg och buss dit, för det var ombyggnad av rälsen. Så det tog lite längre tid än beräknat. Hon lovade också att titta om hon kunde hitta ett sånt där skydd man har över lår och knän. Är väl gjort i nå´t neopren material tror jag. Är väl samma material som i våtdräkter. Tror man hittar det i sportbutiker. Kan bli bra stöd. Själv sitter jag i båten och ska försöka ta mig upp till duschen.  Tar ett par glas vin innan jag går upp. Det hjälper säkert mot onda ben.

En dimmig seglats över stilla hav

Morgonen var mycket stilla efter en mycket regnig natt. Båten var fuktig för att luckorna till sittbrunnen varit öppna hela natten. Vi trodde det skulle bli svalare så. Planerna för dagen var att segla till Roedvig. En hamn som ligger vid sk. klint. Vackra kalkklippor precis vid Dover i England. Danmarks mest kända klint är Möns klint.

Vacker lugn hamn Bröndby

 Dessa kommer vi ev. att segla förbi vid nästa etapp. Vi segla nu med öppet hav i sidan, så vågorna är annorlunda nu än vi är vana vid. Här är det nästan fritt vatten ända från Litauen och Polen. Bara Bornholm är i vägen. Dagens segling var väl inte segling direkt, för det var total bleke på havet. Inte ens en vimpel orkade resa sig i stiltjen. Det fick bli motorgång de 25 distansminuterna dit.

Hamnlek i Bröndby

Väl utanför hamnen såg man knappt 200 m. Dimman var total. Nu är det inga problem i sig för oss, för vi kan ju använda både radarn och plottern. Men att hålla en rak kurs i dimma är inte lätt. Man har inget att focusera blicken vid, när man styr. Att köra med endast kompassen i GPS:n går inte. Det kommer att bli en väldigt krokig färd. Då kom vi på att vi hade autopiloten, som vi inte använt alls i år. Då är det bara att ställa in gradtalet man vill styra, så fixar den resten. Under tiden kollar man radarn, så inget kommer i vägen.

Navigationshjälpmedel. Radar och dator med sjökort

Massor av ekon dök upp på skärmen. Fiskestolpar, bojar, sjömärken och givetvis andra båtar. Hoppas dom såg oss. Även kustbevakningen låg och smög, alldeles stilla i Kögebuken. Tror dom spanade efter smugglare eller nå´t.

Sjökortsbild. Närmar oss nästa waypoint

Dimman och stiltjen var total

Vi körde tätt intill dem, för att kolla vad dom gjorde, men dom visade inte att dom sett oss. Det är ganska spännande att gå med båt över ett alldeles spegelblankt hav utan att se ett jota. Man ser på radarn, men vet aldrig vad det är. Sjömärken och liknande kan man ju referera till i sjökortet, men fiskenät och annat som sticket upp är helt okänt tills man ser det. Det är otroligt bekvämt också, när havet ligger stilla. Man kan gå runt på båten som om den låg i hamn. Man kan gå och pyssla och pilla med saker, bara man har koll runt om i bland. Annars kan man ju ställa in larmet. Allt som kommer inom en given cirkel i radarn larmas med signal. När vi väl kommit över Kögebukten som tog ca 3 timmar att korsa, så dök fiskenäten upp igen. Stora områden med flytgarn, som blockerar effektivt, om man lyckas köra in i dem. Så höll en tysk segelbåt på att göra. Han gick i full fart ca 1 sjömil bakom oss, och stävade rakt in bland näten. I dimman såg han troligen inte var dom låg, eller så trodde han att det var fritt.Vi kunde se dem ganska tydligt på ett par hundra meter, så jag plockade fram vår nya strålkastare, som lyser upp riktigt bra på natten, så jag hoppades att den skulle synas på dagen också. Riktade lampan mot tysken och blinkade SOS signalen på morse. Visste inte annars vad som skulle få honom att reagera. Kanske 100 m innan näten, vred han skarpt ut mot havet, för att komma runt. Troligen skulle han fastnat med båten, och behövt skära loss sig. Inget roligt arbete, och farligt också. Kanske flera timmars arbete. I hamnen lade han sig senare sidan om oss, och tackade så mycket för varningen. Båten hade det passande namnet Last Minute, och påpekade detta för tysken som skrattade hjärtligt.


Roedvig hamn är en fin hamn med många matställen. Precis bredvid vår båt är en Thailändsk restaurang som serverade en mycket fin buffe. Det bästa var att dom hade ett stort lekrum för barn, som ungarna passade på att vara i. Lek först, sen mat om man orkar tycktes dom vilja.


Vid tiläggningen skadade jag mig i benet. Lyckades falla framåt, samtidigt som som foten var låst under något på däck. Kändes jäkligt obehagligt. Gjorde inte ont då, men kände att något brast inne vid knävecket ovanför  vaden. Troligen skadat muskelfäste, eller muskelbristning. Nu är det lindat hårt av Heléne, så vi får se hur det känns i morgon. Nu smärtar det ganska mycket, ett par tre timmar efteråt, och har svullnat ordentligt. Vaden är stenhård, och blir väl svart och blå sen.


I natt lovas det ånyo busväder. Man har varnat för vindar upp till 16 m/s, styv kuling. Skönt att ligga tryggt i hamn då, och vi får kolla förtöjningarna innan vi går och lägger oss.

Lite bilder från dagen.     Klicka på bilderna så blir dom större.

Undrar var vi hamnar i denna dimma?

                                                          

Kalkfabrik bland klipporna

Fyr vid kalkstensklippor

Gammal kyrka som snart försvinner ner i havet

           Samma kyrka och de beryktade fiskenäten

Stoppad av fotbollsglad polis som trafikmarodör på skrotig cyckel.

I går var man på inköpsrunda i Bröndby centrum. Fick låna en av hamnens utlåningscyklar, som var riktigt rostig och dan. Väl uppkommen på den vingliga cykeln så bar det av till Bröndby. Skulle vara ca. 3 km dit från hamnen. När jag kommit ut ur hamnområdet var förvirringen total. 4 vägar lede kors och tvärs genom landskapet. Vilken skulle man ta? Satsade på en grusväg som såg bred och fin ut, och som ledde mot byn. Halvvägs så blev den smalare och smalare, tills den helt upphörde in i ett buskage. Irriterad fick jag vända och köra tillbaks någon km. Väl framme vid väg 2, så fick man köra uppe på några vallar som omgärdar ett dammsystem,som finns längs havet. Joggande personer med lösspringande hundar blev en spännande utmaning. Speciellt som hundarna inte bestämt sig för var man ville pinka. Att hundarna sedan var stora nog att välta omkull en cykel underlättade inte mitt beslut av vägval på stigen. Blicken från hundarna sade mig också att cyklister var potentiella offer för en glädjefylld jakt. Därför stannade jag cykeln och väntade in hundarna. Hundarna ville förstås hälsa och lukta. Inte mig emot, stor hundvän som jag är, men hundarna var mer intresserad av mig, än av att springa efter husse. Husse som sprang i sin egen värld, med MP3 musik i öronen,  hade inte en susning om vad vovvarna företog sig. Jag fick helt enkelt skicka iväg hundarna efter husse. Men dom hade andra planer. Man ville följa med mig för att handla. Efter en bit så löste det sig ändå. Husse vaknade upp ur sin dvala, och skrek in hundarna.
Väl framme vid centrum uppstod nästa förvirring. Hur kommer man över gatan utan att begå ett trafikbrott? I Danmark tycks stadsplanerarna ha spelat tärning om hur vägarna ska läggas. Fick cykla en stor omväg för att till sist hitta en tunnel under huvudleden.  Fick syn på en polisbil inne vid affärerna så glad var jag att jag varit laglydig.

Inköpen blev större än förväntat, och ryggsäcken räckte inte till. Fick även en full bärkasse med mig. Inte särskilt kul med tanke på cykelns kondition. Befarade helt rätt att färden skulle bli vinglig. Men de stora problemen lurade bakom hörnet. Väl ute på vägen hittade jag ingen väg tillbaka. I Danmark är man mycket noga med att man cyklar på rätt cykelbana. Nu skulle jag ju tillbaks, men hittade inte cykel banan för det. Jag gjorde nu helt ovetande ett i danskarnas ögon ett grovt trafikbrott, som skulle visa sig kunna få oanade katastrofala konsekvenser. Jag cyklade på fel cykelbana. Dessutom i fel körriktning. Dock bara ett par hundra meter, men den uppmärksamme polisen, fick fart på polisbilen, och signalerade med både ljus och siren att nu var det kört för min del. Viftande med hand och polisspade skulle jag stoppas. Ut for en manlig polisman, efter kom en kvinnlig som kört bilen. Båda spärrade effektivt min fortsatta färd. Frågan kom som ett piskrapp... Va faän laver du? Haer du stolet cyklen? Vaer ska du heen? Här gällde det att smida snabbt tänkte jag. Började med att se helt oskyldig ut. Misstänkte att det var alcokontroll, efter min vingliga färd. Såg helt oberörd ut, för jag visste jag var nykter. När han frågar om jag inte kan trafikreglerna, så gällde det att byta taktik. Från oskyldig, till helt förkrossad och skamsen. Dessutom kommer jag från Sverige, där det är andra regler. Försökte jag. Men den gubben gick han inte på, för då skulle jag ha tagit reda på hur det är i Danmark. Aj. Den gick inte. Han hade säkert jobbat i Helsingör, och fått köra bort fulla svenskar om helgerna. Så svenskar låg inte högt i kurs här,tänkte jag. Haer du pass? Frågade han. Nää!? Jag brukar inte ta det med när jag reser till Danmark, svarade jag. Haer du noege bevis pa at du er du? Ja visst, följ med till båten, där har jag ett körkort. Svarade jag listigt, med intentionen att få honom att tröttna, och släppa mig. Men icke. Fram flög ett bötesblock, och han började skriva. Vad jag hette, var jag befann mig, fordon, var det stulet, kunde jag betala böterna här i Danmark, eller kunde någon annan göra det till mig. Shit tänkte jag. Hur skulle nu detta sluta, och vad skulle en till synes ringa trafikförseelse kosta? Började se avspärrning av hamn och galler framför mig. Fångtransport ut ur landet låg nära till hands. Barn och sambo i båt, hem till Helsingborg själva. Sen kom frågan om var i Sverige jag bodde. Lite kontrollerat irriterad svarade jag. I Helsingborg. Staden som  Bröndby fotbollslag  får alla sina bra fotbollspelare ifrån. Detta fick effekt i ansiktet på konstapeln. Han stoppade ner blocket och sken upp som en sol. Attityden förändrades på direkten, och han sa...Ahhh Helsingborg! Ja de kjenner vi tee. Fin fodbollds koltour. Mejed dyktige fotboldsspillere. Haer sjelv spillet i Bröndby, og kjenner manga av di goe spelerne. HA!! Nu åkte han dit. Jag fortsatte och snacka fotboll. Henke Larsson,och alla jag kom på. Ögonen blev runda som fotbollar, och han föll in i ett till synes drömskt tillstånd.
Hans kollega, den kvinnliga polisen stod och trummade med fingrarna på biltaket,  pratades i sin radio. Hon hade inte varit med i snacket, och såg lika barsk ut som tidigare. Sneglade lite på henne, då hon sa till sin kollega...1700 kroner. VA!? Den jäklen lurade mig. Han tittade på mig, och frågade om jag var villig att betala nu. NEJ! Blev svaret. Han tittade tillbaks på sin kollega, och log. Nej du ska få ha en dejlig ferie med din familje, så de får vare for den her gangen. Sen tog han mig i handen, och önskade mig lycka till med seglats och önskade HIF, en go sesonge. Med svetten lackande på pannan cyklade jag snabbt hem till båten och pustade ut.
Mina tankar går till honom, den polis som var villig att se mellan fingrarna, en solig dag i fotbollens tecken. Tack!

Nu tror jag att jag ska gå och lägga mig en timma till. Kanske regnet är borta då.

Kommer vi iväg idag?

Sitter och tittar på olika vädersiter. Ser inte ut att bli något kul väder. Verkar bli kraftiga regnskurar lite här och var i vår färdriktning. Semester ska ju vara kul och avslappnande, så vi får se hur man spår under dagen. Annars så får vi se hur det blir i morgon. verkar vara bättre väder, men sämre riktning på vinden.

Fotbolls kommun med känsla för HIF

Ja då var man i nästa hamn. Bröndby. Vi har legat en natt redan, och det var ett hel*i*es oväder. Störtregnade hela natten. Annars en mycket trevlig hamn, med gästvänliga människor. I dag ska vi köra tvättmaskin i klubbhuset, och pappan/skribenten ska cykla in till by för att handla. En bit på 3 km, med lånad cykel. Dom lånar ut det gratis i hamnen. I morse var vi i hamnkiosken och köpte nybakat bröd. Fin service till oss båtfolk.

Som alla fotbollsintresserade känner till är Bröndby och HIF starkt kopplade med varandra genom åren. Brönby har haft många spelare från HIF, och även tränaren Åge Harede, som fick HIF till SM guld. Har inte full koll hur det gick för Bröndby när Åge var tränare här. Vet att han tog med sig Mattias Jonson hit.
Andra som spelat i Bröndby som också spelat i HIF är: Marcus Lantz, Babis Stefanidis, Andreas Jacobsson och som tidigare nämnts Mattias Jonson. Ja då förstår man varför det gått så bra för Bröndby, eller hur?

Seglingen hit från Köpenhamn var stilla och lugn. Blåste inte mer än ett par tre s/m. Hjälpte till lite med motorn så vi kunde komma i hamn innan mörkret. Inseglingen till Bröndby är kantad långa sträckor med drivgarn. tror inte det är tillåtet i Sverige nu längre. Viktigt att man var på sin vakt så att man inte seglade in i dessa. I så fall skulle det blivit stora problem med nät i propeller och roder. Då vill man inte segla i mörker. Halvvägs så visade svenska flottan upp sig. Flottans nys stealth fartyg Visby och Härnösand gick sakta på redden utanför Köpenhamn.

http://www.youtube.com/watch?v=VlcZh7JfAS8

I hamnen kunde man skymta amerikanska fartyg som stoltserade med stjärnbaneret i aktern. Kanske svenskarna vill visa upp sina "osynliga" fartyg för jänkarna. I vart fall med vår radar var dom helt osynliga, och den brukar visa ganska mycket tycker jag. En fiskmås på en 300-400 meter har vi lyckats fånga in på skärmen vid lugnt väder. Så visst fungerar det. Det meddelar vi försvarsmakten. Men man kanske inte intresserar sig för fiskmåsar. Själv är vi mest intresserade av att synas så bra som möjligt. Ett bra sätt är att rota fram en rulle foliepapper, och linda in så mycket som man kan av båten. Då blir den STOR för en radar. Skämt åsido, man får göra så gott man kan när man vet det är fartyg runt om oss. Vi kan också kolla på AIS på nätet. Där ser man nästan live var alla fartyg finns. http://www.marinetraffic.com/ais/se/default.aspx?level0=100
Nu planerar vi morgondagen att komma till Rödvig. En sträcka på ca. 25 sjömil. Kommer väl att ta ca. 4-4.5 timmar att ta sig över Kögebukten.

Storstadssemester

Med två små gryn i båten får vi se oss om efter underhållning på deras nivå. Tivoli och Zoo i Köpenhamn hade vi planerat in sedan tidigare, till Milou och Millas förtjusning.
Från Flakfortet fick vi ca en och en halv timma på Öresund i strålande solsken. Vi valde Kalkbrännerihamnen i norra Köpenhamn. Hamnavgift: 155 Dkr + ett danskt fenomen som heter Miljöavgift på 25 Dkr/dygn. Undrar vad de pengarna går till..? Det såg precis likadant ut som i vilken hamn som helst, gamla färgburkar och tomflaskor låg spridda här och var. Som i vilken hamn som helst utan miljöavgift. Tror faktiskt att man försökt ursäkta sina dyra hamnavgifter så här i stället. Men det kanske är så att man som västerländsk medborgare ska känna extra skuld till världsklimatet...? Nu med climategate och allt, kanske vi bör omvärdera vad våra myndigheter tycker att vi ska göra. Göra om och göra rätt i stället.

Vi ger er en liten bildkavalkad från Tivoli, djuren på Zoo och två söta tjejer som för första gången fick prova teatersmink, kanske inte den sista..

Före..

och ett mycket förvånat Kattefter..

Ett flygplan var annan minut

Då var man då på Flakfort. Ön som skulle angöras redan första dagen på vår semester.

Flygplanen till och från Kastrup går rakt över ön på låg höjd. Känns som en semesterö neråt någonstans, där flygplanen gick rakt över badstranden med badande badgäster. Har bara sett det på bild, men vet inte var det var. Så kändes det när vi anlände, lite exotisk semester känsla. Bara flygfotogendoften som saknas. Planen kommer med ungefär 2 minuters intervall. Så man får passa på att prata i mellan planen. Kanske bra? Man får tänka på vad man säger mellan planen. Samtidigt så blir det inte så mycket sagt. Men det gillar familjen. Pappan i den här familjen är rätt så pratig av sig. Så man märker att mungiporna höjts i familjen. Kanske det är lekplatsen.

 
Seglingen från Sletten gick fint i fin vind på mellan 5-8 m/s. Vi seglade latsegling med bara genua ute. Trots detta, så loggade vi mellan 5-7 knop. Båten går ju bäst på halv vind, så det passade ju perfekt.

Ön är ju ett gammalt militärfort från början av 1900-talet. Ändå ser det nästan nybyggt ut. Otroligt väl bevarat.

En otroligt fin ö, med fantastiskt fina lokaler, som toaletter och gemensamhetsutrymmen. Även en mycket fin restaurang med moderata priser. Men tyvärr inte öppen på Måndagar, så vi fick fixa käket själv. Det blev stekta korvbitar med bacon och köttbullar. Till detta pastaskruvar, och rött vin. Vatten till ungarna.
Under seglingen hit mötte vi massor av gamla skepp. Ett par låg uppankrade utanför Köpenhamns redd. Har aldrig sett så många gamla fartyg som i år. Verkar vara en ny hype. Alla ska ha gamla skepp. Kan bli en fin tradition. I morgon ska man ta och duscha. Heléne och barnen passade på innan dom stängde.  Vi ska försöka ta oss över till Köpenhamn i morgon. Vet inte vilken hamn än. Vi får kolla med folk vad som är bra. Folk har ju olika behov. Supande, lugn och ro, barnfamiljer, snåljåpar och så sådana som gillar att visa upp sig. Ja... vi är väl barnfamilj och får hitta något passande. På Onsdag ska det bli busväder så vi vill gärna över tills dess. Vi ska gå på Zoo och Tivoli, så ungarna väntar.

Härligt regn och konstintresserade ungar

Nu har vi varit med ungarna på Louisianas konstmuseum. Mycket intressanta iakttagelser som förälder. Barnen totalt ointresserade av Munch och Andy Warhol. Vi försökte verkligen att få dem att titta på alla de fina konstverk som alla verkade tycka. Massor av konstkännare gick runt och analyserade och viskade. Så gjorde inte vi. Vi jagade runt 2 vilda barn som skrek och busade, och tyckte att konst ska levas ut i känslomässiga ovationer. Föräldrar som hela tiden jagar runt sina barn, och försöker få dem att skruva ner volymen på  upplevelserna, är skittråkiga.

En mamma som totalt gett upp

Som tur hittade dom,  med föräldrars hjälp ner till barnavdelningen. Där ville man spela ut sitt konstnärliga register med färg och lera.

 Givetvis så måste man klä in sig i plastat tyg, för att föräldrarna inte skulle bli helt skogstokiga. Efter en stunds fundering, så förstår vi att barnen är en ny ism på spåren. Vet inte hur många ismer som de gått igenom, men betydligt fler än föräldrarna tydligen. Mycket kladd blev det med färger i vart fall. Efter en ordentlig avtvagning med tvål och vatten gick vi på restaurangen för att fika.

God macka med parmaskinka cch currykyckling.

Dagen har i vart fall varit rejält blöt. Det har regnat i stort sett hela dagen. När vi återkom från museet så gick vi till hamnrestaurangen och drack en öl och ett par glas vin. En otroligt mysig atmosfär med hyggliga priser. Maten tycktes vara mycket bra enl. vår båtgranne. Får prova den en annan gång.

Kö till dryck och mat

I morgon ska vi försöka komma till Flakfort. Vi får se hur väder och vind vill att det ska bli.

Det blir visst aldrig som man vill.

Hej och hå nu var vi på böljan den blå. Vi kom inte till Flakfort. Det låter lite som sagan om skräddaren som skulle skulle sy en rock. Det blev bara en tummetott. Ja ja, vi kom i vart fall till Sletten i Danmark. En otroligt mysig hamn, ganska nära Louisianas konstmuseum. Dit sticker vi i morgon tror vi. Innan vi kom till Sletten var vi en sväng in om Humlebaek. Trevlig den hamnen också, men där fanns ingen plats. Jo det fanns plats, men ingen vill flytta på sig så det blev en. Man ville visst ligga på 2 platser, för att vara på den säkra sidan. Helen frågad en Tysk om han inte var villig att flytta 1 eller 2 meter så kunde han få trevliga båtgrannar. Han glodde bara surt och virrade på huvudet. Nej nej, har man fixat en plats så har men. Har man fixat två så kan man vara kung i hamnen. Dessutom hade han en liten båt på typ 6 meter, och låg på plats som hyser betydligt större båtar.
Seglingen hit var inte helt utan problem. När vi skulle sätt segel utanför Norra hamnen, så gick genuaskotet åt he**ike. En karbinhake som ska tåla 1.5 ton vred sig som en mask. Genuan fladdrade för fri vind, och vågorna gick krabba, på väg ut ur hamnen. Fick krypa ut på bogsprötet i gungande sjö, för att surra den innan den gick sönder. Helen styrde och ungarna skrek. Kul!
 Åter till vår övernattningshamn. Det kan bli väldigt spännande i natt om vi har otur. Platsen som är grön/ledig var den enda plats som fanns här. På skylten stod det att ägaren skulle komma tillbaks i dag kl 16.00.
Han har inte kommit än, så vi hoppas inte han seglar in i natt, när vi sover som bäst. Har varit med om det en gång tidigare, och man är rätt förvirrad i mörkret på däck, innan man fattat att man ska flyta till annan plats.
Nu är det så att det inte finns någon, så vi får väl ankra upp utanför hamnen. Ingen har sagt att det ska var lätt att segla på semester. Och stressa av, det får man aldrig. Vi biter bara i det sura äpplet i så fall, och tycker att det är så skönt med semester.
Vi återkommer med ny rapport i morgon, kanske några nya figurer dyker upp i hamnen. Träffade på några traditionella sk. hamnfyllon när vi rekade hamnen. Dom brukar alltid vara pigga på upptåg framåt eftermiddagen, när man sköljt igenom struparna. Det kan bli spännande.

Snart sticker vi

2010-08-06 Kl.08.52 Position: Hemma i lägenheten

Nu börjar semestern. Vi skulle varit i väg för flera veckor sedan, men jobbet har stoppat oss. Ska bli skönt att slippa tänka på detta nu. Båten är klar och väntar nere i hamnen. Ska bara fixa lite saker innan vi är klara.
Första hamn blir nog Flakfort, utanför Köpenhamn. En liten konstgjord ö från andra världskriget. I dag en ö gjord för båtfolk. Vi kommer som det ser ut att segla över till den danska sidan, för att ta oss söderöver. Tycker den danska sidan är trevligare att segla på. Vackrare landskap, och fler hamnar. Får se hur Milou och Milla klarar båtlivet. Men det ska nog gå  bra. Dom har ju gillat det innan. Vädret ser ut att bli molningt med någon skur. Nordliga lätta vindar. Vi hörs senare igen, och vi ska försöka vara flitiga med inläggen. Bilder kommer också efterhand.
Kommentera gärna våra inlägg här nedan!